Men när man kommer från PHP vill man ju ha rätt många funktioner på en gång. Dessutom har jag vant mig vid att utveckla inom Drupal som ändå är en ganska trevlig bastard någonstans mellan en innehållshanteringssystem (CMS) och ett ramverk (framework).

Därför började jag med att testa om mod_python funkade. Jovisst. Sen tog jag en titt på vad det finns för populära ramverk. Django och TurboGears sticker ut som populära. Kört några tester med Django nu, börjat ränna igenom en tutorial bl.a.

First impressions:
Model, View, Controller. Antagligen ett bra upplägg, aldrig använt det och är lite misstänksam efter att ha försökt hacka lite i en Joomla-komponent vilket var något av de mest förvirrande jag arbetat med. Nåja, det säger antagligen mer om arkitekturen i Joomla än MVC som koncept.

Lite udda att rigga upp ett system via command line på det här viset. Jag är inte rädd för terminalen så det är ju helt okej, men det känns inte riktigt lika normalt som att zippa upp något i sin webdir och bara köra.

Men du startar ett “projekt” och i det kan du starta “appar”. Jag fixade lite med databas-schema för en testapp och kunde glatt rigga upp en sqlite-databas, vilket antagligen är det smidigaste sättet i världen att snabbt prototypa något. Databasabstraktion innebär ju att du enkelt kan byta bakomliggande db därefter. Får ju säga att Drupal har många resor kvar innan abstraktionen är tillräcklig där då man fortfarande måste förhålla sig till MySQLs brott mot SQL-standarden. Nåja.

Underligaste saken att stöta på? Django vill helst ha en helt egen webbserver att bo på och låta en annan webbserver serva media och statiska filer. Det går att konfigurera runt på Apache-nivån, men det känns som att jag och Django har olika syn på hur viktigt ramverket är i mitt liv och framförallt på min server.

Så där avbröt jag för stunden. Kanske riggar en lighthttpd för Django senare så skulle man väl slippa en del av tjafset.

Kanske ska ge TurboGears en chans att visa om det känns smidigare att rigga upp innan jag eventuellt fortsätter med Django.

Inget ont om Django än, jag har bara lite svårt att se att jag skulle dedikera en egen webserver till en Django-site. Allt som oftast hostar jag mer än en webbapp på en produktionsserver. Nåja, får väl sätta mig in i det där med att konfa runt det.

Ikväll ska man se Predators med folk.

sudo postconf -e "relayhost = mail1.comhem.se"

Starta om postfix och njut av att du glömde rensa din mail-kö (det gjorde jag faktiskt inte, jag rensade min, fick bara Leos snobberi om att använda postfix, vilket jag redan gör ;).

Men nu funkar det. Så nu ska jag rigga upp en annan grej eller två. Gärna FTP också. Vore neat.

Missade precist en 3:a eftersom jag inte är i skick att springa. Så vagnen bestämmer sig för manuell spårväxling. För er som inte vet, det innebär att föraren öppnar första dörren och går ut med ett spett på spåret. Vagnen stannade bredvid mig och jag kunde kliva på. Tack-tack.

Bestämde mig för att hämta bussgodset mamma skickat för att inte glömma det. Bussgods har alltid legat väldigt bökigt till. Minst 500 meter från NE Term. Småsjuk, lätt regn och med förväntad tung låda såg jag inte fram emot det. Voila! De har flyttat Bussgods 500 meter närmre terminalen, för mig. Godset är inte så tungt och min kära mor har klokt förpackat det hela i en antagligen vattentät tvättkasse. Inte en banankartong alltså. Älskade mor min.

När jag gick till 6:an blåste en fantastisk stormpiskning upp och när jag nådde lä vid Nordstans hållplats så började det slå ner vatten. Drivet av vinden, hårdare än fallande regn. Det spelade helt fascinerande över spåren och var allmänt coolt. Det gjorde artigt uppehåll när jag gick ut till vagnen. For me? You shouldn’t have..

Nu ska jag hem och ta min projektledares order på allvar och ta det lugnt. Kan fortsätta att styra upp min bokföring till How I Met Your Mother eller så.

Jag avskyr innerligt att vara sjuk såhär. Men omvärlden är i alla fall karmiskt inställd vad det verkar.

Det jag upptäckte medan jag var där var att jag trodde att det var två veckor kvar, sedan insåg jag att jag hade missat datumet för att åka hem. Läskigt, bökigt och stökigt.

Nåja. Det var en rätt oklar dröm med lite för många obekväma situationer och väldigt stressrelaterat avslut.

Känner mig iaf friskare idag. Bara halsen som tjärvar för tillfället (varit rätt sjuk sedan torsdags). Borde ringa Nora någon dag och prata om hur mycket lättare allting är i Thailand.

Och så vill jag träffa Sparvel. Saknar henne.

Bra häng med Lillebror hyfsat regelbundet. Bra mysigt häng med Eläjn igår.

Idag stängde Klätterfabriken tidigare än vi hade koll på vilket lämnade mig lite ofärdig i mitt klättrande när vi drog in mot stan. Vi klättrade faktiska specifika leder istället för fria grepp den här gången. Begränsningarna är ett bra sätt att driva in en del grundläggande vettiga skills. Det var schysst. Igen på tisdag.

Efter klättringen så åt vi veganska baconburgare och jag mötte upp Sabina, Miriam, Rasmus och Avlant mfl. Vi såg comedia de l’artes eller hur det nu heter. 123 shtonk eller något åt det hållet hette dem. En fantastiskt rolig tolkning av Hamlet och antagligen det bästa på hela Kulturkalaset. Inte för atr jag varit på något annat.

Sen såg vi på en kristen grupp som körde en ganska tydligt propagerande eldshow som mest fick mig att tänka Gandalf vs. Balrog (mycket roligare än avsikten). Avlant försökte få mig att stöta på orientaldanserskan i gruppen. Ganska svår att driva till sånt när det inte känns spontant. Men det var lustigt.

Sabina lär rumla in ikväll om hon inte sover någon annan stans. Kul att få träffa henne hur som helst.

Hanna och I-or är hemma igen. Ser väldigt mycket fram emot att träffa dem. Imorgon!

God natt. Nästa Sälöfjordsgatan…

Att jag känner mig ensam bör inte förvåna de som umgåtts nära med mig senaste tiden, med tanke på att jag faktiskt sagt det. Det hjälps när jag har vänner nära och desto mer genuint umgänget känns desto bättre. Då är en kväll som den här bra, då man kan spontant låna en vän ett par timmar. Märker att jag inte så gärna är själv stundtals, ganska ovanligt för mig.

Nå. Nu sitter jag på bussen mot Brunnsparken. Fick vänta cirka 14 min på bussen och ska vänta 26 min på brunnsparken om inte 6:an fortfarande går. Usel hemresa, särskilt som jag känner mig oönskat övergiven på egen hand just just nu.

Ska vara hemma 01.20. Alldeles för sent. Kan få 6 timmar sömn. Sen ska vi ha dev-dag med teamet och det blir framemot 20-tiden för mig. Sen Karate Kid på bio.
Jag lär dö under filmen. Kanske somnar på bio för första gången någonsin.

God natt alla som gillar kvällspromenader. Att klättra upp på saker. Att prata om vad som faller en in.

Ska nog bli en helt okej dag.

Ska försöka en tupplur på en timme kring lunchtid för att inte ligga back i sömn. Nu har jag lite frukost i mig så misären har lättat. Kollar på Fight Club medan jag äter, det var lite för länge sedan, känns passande.

Ska klättra idag och jag hoppas verkligen inte att min kropp crap:ar ut. Om jag kan trötta ut mig på ett meningsfullt sätt kommer livet automagiskt kännas bättre. Behöver verkligen hålla igång träning och rörelse annars blir jag knäpp.

Gick och la mig vid 22-23 nånting igår och helgen hade jag ändå varit uppe rätt sent, så att det är lite knas med sömnen är inte konstigt. Däremot lika jävla jobbigt.

Min nyinköpta tahini smakar muppigt, eller om det är brödet, kanske en kombination.

Det är egentligen ingen fara. Bara saker jag behöver ta itu med och hålla mig själv igång. Så min kära mor behöver inte ringa och vara orolig.

Nu ska jag äta färdigt frukosten. Se lite mer på filmen, kanske ta ett break för en dusch. Försöka börja jobba hyfsat tidigt. Känna mig effektiv.

/L out

Känner mig lite meningslös i villervallan av alla andras aktivitet. Deras liv rör sig på ett grundläggande annat sätt än mitt.

Romantik: false
Stabilitet: true
Förändringar: false

Tråkigt att det inte blivit klättring i veckan på grund av Lillebrors rygg, det är egentligen det som känns mest klockrent just nu. Mest positivt. Det jag helst gör.

Läsande och andra eskapismer börjar ta över mina nöjen helt. Det är väl helt normalt för mig men det är ganska få saker i tillvaron som fångar mig. Tråkig känsla.

Jag borde göra mer saker, men med arbetet som just börjat igen känner jag mig låst. Jag tar starten lugnt men det är helt enkelt inte lika skönt att jobba som att ha ledigt. Alla andra har sina aktiva pågående liv och jag känner hur mina timmar just halverades.

Jag ska sova nu men skriver istället det här från mobilen eftersom jag är rastlöst missnöjd med dagen. Tror det är människokontakten som felar just nu. Jag glömmer mitt rastlösa missnöje för det mesta när jag interagerar med folk.

Någonstans i det hela vilar min kreativa press och min vilande arbetsstress som säkert planerar att komma tillbaka så snart den förmår.

Nej, livet är inte på topp ikväll. Men det är inget specifikt som är felkällan.

Debug failed.